sven

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Sven.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sven  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sven svennen svenner svennerna
Genitiv svens svennens svenners svennernas

sven u

  1. (ålderdomligt) svendom
  2. (ålderdomligt) ung man
    Synonymer: yngling
  3. (historia) ung manlig tjänare vid hov eller hos storman

Etymologi[redigera]

Från runsvenska svæinn, fornsvenska sven; med motsvarighet i rundanska och forndanska swæn, (danska svend), norska svenn, fornnordiska och isländska sveinn, fornhögtyska swein ("tjänare, herde"), engelska swain, ("ung man, tjänare"). Rotbesläktat med bland annat latin suus ("sin") och sanskrit svayám ("själv").

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Se även[redigera]