wind

Engelska

Substantiv

Böjningar av wind	Singular	Plural
Nominativ	wind	winds
Genitiv	wind's	winds'

wind

1. vind, blåst
2. kondition; förmåga till fysisk ansträngning utan att bli trött eller andfådd

Etymologi

Från fornengelskans wind, besläktat med bl.a. svenskans vind

Besläktade ord

• windy

Verb

Böjningar av wind 1.1-1.3	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	wind	winds	wind
Preteritum	◀	winded	▶
Perfektparticip	◀	winded	▶
Presensparticip	◀	winding	▶

Böjningar av wind 2.1-2.3	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	wind	winds	wind
Preteritum	◀	wound	▶
Perfektparticip	◀	wound	▶
Presensparticip	◀	winding	▶

wind 1

1. blåsa i ett blåsinstrument
2. få någon att tappa andan
3. ta ut sig fysiskt så att man måste hämta andan

wind 2

1. vinda upp, linda en tråd runt något
2. vrida upp ett urverk
3. färdas längs vägar som inte är raka; vindla

Etymologi

1

• Från fornengelskans wind, besläktat med bl.a. svenskans vind

2

• Från fornengelskans windan.

Älvdalska

Substantiv

wind

1. vind

Nederländska

Substantiv

Böjningar av wind	Singular	Plural
maskulinum
Grundform	wind	winden
Diminutiv	windje	windjes

wind

• uttal: /ʋɪnt/   Spela upp^?

1. vind