Hoppa till innehållet

borgen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
Borgen (juridik)
Wikipedia har en artikel om:
Borgen (straffprocess)

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

borgen (genitv: borgens) (singulare tantum)

  1. (juridik) personlig garanti för någon annans skuldförbindelse, åtagande eller plikter
    Se även: borga, borgenär
    Fraser: gå i borgen
    Sammansättningar: borgensman, proprieborgen
  2. (straffprocess) en misstänkt släpps i väntan på rättegång, mot en ekonomisk garanti
  3. böjningsform av borg

Översättningar

[redigera]

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för borgen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv borgen
Presensparticip borgend
Perfektparticip geborgt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich borge  du borgst  er, sie, es borgt 
Plural wir borgen  ihr borgt  sie borgen 
Preteritum Singular ich borgte  du borgtest  er, sie, es borgte 
Plural wir borgten  ihr borgtet  sie borgten 
Imperativ
Singular - borge ! -
Plural - borgt ! borgen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich borge  du borgest  er, sie, es borge 
Plural wir borgen  ihr borget  sie borgen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich borgte  du borgtest  er, sie, es borgte 
Plural wir borgten  ihr borgtet  sie borgten 

borgen

  1. låna