plikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av plikt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	plikt	plikten	plikter	plikterna
Genitiv	plikts	pliktens	plikters	plikternas

plikt

1. skyldighet att utföra, eller låta bli att utföra, en viss handling

   Synonymer: skyldighet

   Besläktade ord: förpliktelse

   Sammansättningar: anmälningsplikt, civilplikt, närvaroplikt, pliktetik, pliktkänsla, pliktskyldig, plikttrogen, skolplikt, väjningsplikt, värnplikt

   Se även: åtagande, tacksamhetsskuld, tvång

2. (ålderdomligt) bot, bötesstraff
   1. (golf, överfört) straff för en viss regelöverträdelse som innebär att ett slag adderas till totalen

      Du råkade röra bollen där, så det blir ett slag i plikt.

      Jämför: straff

      Besläktade ord: plikta

      Sammansättningar: pliktslag

3. utrymme i båt vid förstäven, men även vid akterstäven

Etymologi: Av fornsvenska plikt, av medellågtyska plicht. Besläktat med pläga.

Se även tesaurus: Drivfjäder, Arbete, Ansträngning, Lydnad, Tvång, Förlust, Plikt, Bestraffning

Översättningar

skyldighet att utföra

• engelska: duty ^(en)
• esperanto: devo
• finska: velvollisuus ^(fi)
• georgiska: ვალდებულება, მოვალეობა
• italienska: dovere ^(it) m
• polska: obowiązek ^(pl) m
• portugisiska: dever ^(pt) m
• spanska: deber ^(es) m
• tyska: Pflicht ^(de) f