älva

Se även alva och Alva.

Svenska

Substantiv

Böjningar av älva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	älva	älvan	älvor	älvorna
Genitiv	älvas	älvans	älvors	älvornas

älva u

1. (nordisk mytologi, folktro) kvinnligt mytiskt väsen i nordisk folktro som ansågs kunna blåsa sjukdom över människor

   1850: Fransmännen i Sverige (novell) (Stockholms Mode-Journal), Xavier Marmier:

   Elfvorna äro märkvärdiga varelser, som komma - man vet icke hvarifrån, som lefva - men vet icke huru, men under jorden, i skogar och bergsskrefvor lefva de.

   Homofoner: elva

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Av fornsvenska ælf, älva, femininbildning till alv.

   Besläktade ord: alv

   Sammansättningar: älvbett, älvblåst, älvdans, älvkung, älvskott

   Se även: fe, huldra

   Se även tesaurus: Mytbildning, Litenhet

Översättningar

kvinnligt mytiskt väsen i nordisk folktro

• engelska: elf ^(en), fairy ^(en), pixie ^(en)
• finska: keiju ^(fi)
• isländska: álfkona ^(is) f
• italienska: elfa f
• japanska: 妖精 ^(ja) (yousei)
• polska: rusałka ^(pl) f, wodnica ^(pl) f, topielica ^(pl) f
• portugisiska: elfo ^(pt) m, fada ^(pt) f
• spanska: hada ^(es) f
• turkiska: peri ^(tr)
• tyska: Elfe ^(de) f