ørken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ørken  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ørken ørkenen ørkener ørkenene
Genitiv ørkens ørkenens ørkeners ørkenenes

ørken m

  1. öken
    Etymologi: Från øde ("öde") från fornnordiska auðr. Kognat med danska ørken och svenska öken.
    Sammansättningar: isørken, sandørken, steinørken, ørkengaupe, ørkenlerke, ørkenløper, ørkenrev, ørkenrotte, ørkenspredning, ørkenvandring

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ørken  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ørken ørkenen ørkener ørkenerne
Genitiv ørkens ørkenens ørkeners ørkenernes
Böjningar av ørken  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ørken ørknen ørkner ørknerne
Genitiv ørkens ørknens ørkners ørknernes

ørken u

  1. öken
    Sammansättningar: sandørken, stenørken, udørken, ørkendannelse, ørkenland, ørkenlandskab, ørkenlos, ørkenområde, ørkenrotte, ørkensand, ørkensol, ørkenspredning, ørkenstat, ørkenvandring, ørkenvind
    Besläktade ord: ørkenagtig

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ørken  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ørken ørkenen ørkenar ørkenane

ørken m

  1. öken
    Sammansättningar: isørken, sandørken, steinørken, ørkendanning, ørkengaupe, ørkenlaupar, ørkenlerke, ørkenløpar, ørkenrev, ørkenrotte, ørkenspreiing, ørkenvandring