стан

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bulgariska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

стан m

  1. vävstol
  2. läger
  3. ställning, hållning

Makedonska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

стан m

  1. lägenhet

Ryska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av стан (m) Singular Plural
Nominativ ста́н ста́ны
Genitiv ста́на ста́нов
Dativ ста́ну ста́нам
Ackusativ ста́н ста́ны
Instrumentalis ста́ном ста́нами
Lokativ ста́не ста́нах

стан m

  1. statur, gestalt, figur, växt, hållning, överkropp
  2. (militärt) läger, fältläger, kvarter, logi, rastställe, gästgiveri, polisdistrikt, vistelseort
    Besläktade ord: станица, становище, становой, становье
    Användning: som lokativ förekommer även на стану́
    Jämför: станция
  3. (bildligt) läger, sida (i konflikt: på vems sida, ur vilket läger)
  4. maskin, verk, verkbord, hyvelbänk
    прокатный стан
    valsverk
    Besläktade ord: станок

Serbiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

стан m

  1. lägenhet
  2. vävstol

Ukrainska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ста́н  Singular Plural
Nominativ ста́н ста́ни
Genitiv ста́ну ста́нів
Dativ ста́нові, ста́ну ста́нам
Ackusativ ста́н ста́ни
Instrumentalis ста́ном ста́нами
Lokativ ста́ні ста́нах
Vokativ ста́не ста́ни

стан m

  1. statur, figur, hållning, överkropp
  2. läger, sida
  3. tillstånd
    Sammansättningar: воєнний стан
  4. (språk) diates, verbgenus (aktiv eller passiv verbform)
  5. maskin
    Användning: I betydelsen maskin är genitivformen ста́на