Alleinsein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Alleinsein 
neutrum Oräknebart
Nominativ das Alleinsein
Genitiv des Alleinseins
Dativ dem Alleinsein
Ackusativ das Alleinsein

Alleinsein n

  1. ensamhet