Appendix:Adverb, adverbial och BIFF-regeln
Se även lista över appendix.
Adverb och adverbial[redigera]
Adverb är en ordklass. Det finns flera användningsområden för adverb:
- bestämma ett adjektiv
- Bordsytan är absolut jämn.
- bestämma ett annat adverb
- Ozon sönderfaller mycket snabbt.
- bestämma ett verb eller en sats, två fall som ofta är svåra att skilja åt
- Hon springer snabbt.
- Jag har helt struntat i det.
Adverbial är en satsdel, som kan bestå av antingen ett adverb, flera adverb (sällan mer än två) varav ett bestäms av de övriga, flera samordnade adverb, eller flera ord tillhörande andra ordklasser.
- Hunden sover där. (ett adverb)
- Hunden sover under bordet. (flera ord tillhörande andra ordklasser)
- Det var verkligen mycket märkligt. (tre adverb, "mycket" bestämmer "märkligt", och "verkligen" bestämmer "mycket märkligt")
- Ombyggnationen gick snabbt och smidigt. (två samordnade adverb)
Ibland kan en sådan grupp av flera ord med en gemensam idiomatisk betydelse som kan tjäna som adverbial uppfattas som ett flerordigt adverb. Till exempel är uppslaget gång på gång klassat som adverb, fastän inget av de inblandade orden tillhör denna ordklass.
Adverbial eller predikativ efter "kroppsnära verb med lite skeende"[redigera]
Efter vissa verb ("stå", "sitta", "ligga") kan det uppstå tvivel ifall adjektivet eller adverbet ska användas, och satsdelen därmed blir predikativ eller adverbial.
- Hundarna satt orörliga. (predikativ, föredras tydligt i svenskan)
- Hundarna satt orörligt. (adverbial, tvivelaktigt)
- Hundarna satt blickstilla. (oböjligt adjektiv i samma roll)
Vem eller vad är det som är orörligt eller blickstilla? Hundarna liksom deras sittande. Det kan argumenteras att ordet "orörlig" med en lämplig ändelse beskriver verbet, men eftersom formen "orörliga" föredras i den här meningen, och så sker även för andra adjektiv och verb "stå" och "ligga" i liknande konstruktioner, är den näraliggande bedömningen att inte klassa ordet "blickstilla" (vars ordklass inte kan utläsas från ändelsen) som adverb.
- Hunden blev träffad i hjärtat och dog snabbt.
Hunden blev träffad i hjärtat och dog snabb.
Här däremot är adjektivformen uppenbarligen fel. Vem eller vad är det som är snabbt? Det är döden, men definitivt inte hunden. Adverbet "snabbt" tillhör verbet "dog" och utgör ett adverbial.
BIFF-regeln[redigera]
BIFF-regeln är en regel som beskriver ordföljden i vissa bisatser i svenskan och några andra (nordiska) språk. Förkortningen står för I Bisats kommer Inte Före det Finita verbet. eller I Bisats kommer Inte Före det Första verbet.. Delen som kan behöva flyttas i bisatsen är adverbet eller adverbialet. I en huvudsats står adverbialet ofta efter den finita verbet, men i bisatsen ibland tvärtom dvs adverbialet befinner sig före den finita verbet. Bisatser som inte innehåller något adverbial påverkas således inte alls. Vidare är regeln begränsad till satsadverbial, vilket medför att övriga adverbial (såsom rumsadverbial) inte heller behöver byta plats. Den största praktiska svårigheten är att avgöra ifall adverbialet i bisatsen är ett satsadverbial eller inte.
Inte[redigera]
Det tydligaste fallet som gav upphov till beteckningen "BIFF-regeln".
- Jag vill inte dö.
- Alla vet att jag inte vill dö.
Frekvensadverb[redigera]
aldrig, sällan, ibland, ofta, alltid
Vissa sättsadverb[redigera]
visserligen, förmodligen