Appendix:Grammatik/Ordklass

Se även lista över appendix.

Orden i ett språk brukar indelas i ordklasser, beroende på hur de samspelar med varandra och hur de böjs. En indelning i ordklasser är mer ett hjälpmedel för att kunna beskriva språket än ett återgivande av en absolut verklighet. Därför händer det också att olika lingvister föredrar olika sätt att dela upp orden i ordklasser. Detta gäller inte minst moderna experter på svensk grammatik.

Vissa svenska ord kan användas i samma form men med olika slags samspel med övriga ord. Ett sådant ord kan då komma att klassificeras i flera ordklasser, även om det för språkkänslan snarast handlar om små variationer av samma användning av samma ord.

Ett exempel på alternativa ordklassindelningar för svenska.

Ett exempel är ordet riktigt i följande tre meningar: Detta blev till ett riktigt elddop. Det är nog riktigt att jag hade kunnat få ett högre betyg på skrivningen, om jag hade pluggat mer. Den poängsumma jag fick är ju riktigt urusel. I den första meningen är riktigt en bestämning till elddop. Att man använder just neutrumformen riktigt beror på att elddop har genus neutrum, alltså är ett "ett-ord". Om man byter ut elddop mot ett "en-ord" som katastrof, så ändrar man också på formen på riktigt: Detta blev till en riktig katastrof. (Ordet riktig(t) sägs kongruensböjas efter sitt huvudord.) Man klassificerar här riktigt som ett adjektiv. I mening nummer 2 är riktigt inte en bestämning till ett enda ord, utan i sista hand till ett långt uttryck, nämligen att jag hade kunnat få ett högre betyg på skrivningen, om jag hade pluggat mer. Hela detta uttryck upplevs för språkkänslan som ett neutrum, vilket också visar sig i att man låter det syfta på just hela uttrycket. Därför används fortfarande neutrumformen riktigt. Man kan uppfatta det som att hela det långa uttrycket fungerar som ett substantiv i neutrum. Ser man det på det viset, så kan man välja att även här uppfatta riktigt som ett adjektiv. I den tredje meningen är riktigt åter en bestämning till bara ett ord, nämligen till adjektivet urusel. Detta huvudord för riktigt står inte alls i neutrum, eftersom det kongruensböjs efter sitt huvudord poängen, som är ett "en-ord". Språkkänslan hanterar dock detta fall på samma sätt som i den andra meningen, så att även det korta uttrycket urusel bestäms av något som till formen är ett adjektiv i neutrum. Detta är dock inte alls den enda möjligheten att bestämma urusel. I stället för ordet riktigt kan man använda ett annat ord som inte alls (i denna form) kan användas för att bestämma substantiv, nämligen verkligen. Man får då meningen 4.  Den poängsumma jag fick är ju verkligen urusel. Orden i fetstil i meningarna 1, 2, 3 och 4 ligger någonstans på en glidande skala, så att riktigt i den första meningen definitivt kan ses som ett adjektiv, men verkligen i den fjärde meningen definitivt inte kan uppfattas så. Ordet verkligen räknas som ett adverb. Traditionell ordklassifikation räknar därför också riktigt i den tredje meningen som ett adverb, medan ordet i den andra meningen kan också uppfattas som en bestämning till det formella subjektet det, och därför kan räknas som ett adjektiv. En alternativ klassifikation utgår från att riktigt för språkkänslan är väsentligen samma ord i meningarna 1, 2 och 3, och klassificerar därför riktigt som ett adjektiv böjt i neutrum singularis i alla tre meningarna, Båda synsätten leder till gränsdragningsproblem.

Ordklassindelningen i svenska Wiktionary.

I en del språk, som mandarin, kan kan i stort sett varje ord användas med funktionen substantiv, adjektiv eller verb. Ordföljden avgör helt vilken funktion ordet har i en specifik mening. Det blir för sådana språk inte särskilt meningsfyllt att försöka dela in orden i ordklasser.

För språk med struktur som liknar svenskans ...

Substantiv vs adjektiv

papperslös

Preposition vs adverb vs verbpartikel

En preposition tillhör alltid ett substantiv eller "liknande" ord. Prepositionen står oftast före detta ord, men kan i vissa fall stå vid meningens slut istället (eller annan "senare" plats) separerad av andra ord, och kan även råka att hamna direkt efter det tillhöriga ordet.

• Bollen ligger under bordet. (preposition, tillhör ordet "bordet")
• Nu står vi på det torg som den planerade tunnelbanestationen ska ligga under. (preposition, tillhör ordgruppen "det torg")
• Fartyget gick under inom några minuter. (adverb eller verbpartikel, tillhör verbet "gick", kan inte vara preposition eftersom det saknas ett tillhörigt "substantiviskt" ord)

Preposition vs postposition

Det finns bara 2 postpositioner i svenskan: till trots (flerordig postposition) och ut (kan också vara adverb eller verbpartikel, användning som postposition är faktist sällsynt). En postposition står alltid direkt efter det tillhöriga "substantiviska" ordet, medan en preposition står vanligtvis före detta ord, men kan stå på en senare plats i meningen i vissa fall (se ovan).

• Det kalla vädret till trots har älven ännu inte frusit fast här. (postposition, tillhör ordgruppen "det kalla vädret")
• Till trots det kalla vädret har älven ännu inte frusit fast här. (fel)