Diskussion:faktum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Även formerna "faktat" och "faktan" används relativt flitigt (7000 träffar resp 20000 träffar): är de att betrakta som mindre korrekta? Jag tycker själv inte riktigt om den första, men den andra formen har jag själv svårt att påstå vara fel. \Mike 12 februari 2008 kl. 17.22 (CET)

Problemet är väl att det är faktum som är singularformen, inte fakta - den är ju den latinska pluralformen (medan den svenska pluralformen är oförändrad: faktum). Om man felaktigt använder fakta som singular får vi felaktiga konstruktioner såsom "faktat" (best.f.s.), "faktan" (obest.f.pl.) och "faktana" (best.f.pl.). Vill man acceptera dessa former får man först acceptera att singularformen också kan heta "fakta" vilket det nog är svårt att hitta stöd för ur språkriktighetsperspektiv. Utbredningen kanske gör att det är värt att nämna i artikeln dock. Språkrådet kommenterar också. ~ Dodde 12 februari 2008 kl. 17.46 (CET)
Nja, jag hade snarare gett det mönstret "faktat, fakta, faktan". Men det var en bisak. Vad jag skulle säga var att det inte vore det första fallet där man inte ska dra slutsatser om obest.sing. från de böjda formerna: jämför med ord som slutar på -ium där -um-delen faller bort i böjningarna. Jag ser böjningen "faktum/faktat/fakta/faktan" som en parallell till -ium-fallen, fast det har hamnat i en annan deklination (noll-plural istället för -er). Och trots allt: det sägs i frågelådan att det kan böjas antingen på svenskt eller latinskt sätt. Det måste väl ändå vara "i svenska" som man avser? Att det kan böjas på latinskt sätt i latinet är förstås trivialt, så varför påpeka det om det inte är en möjlighet att böja det på latinskt sätt *i svenska* som avses? Sen kan det kanske rekommenderas emot (det är ologiskt i meningen att det inte är i linje med hur svenskan brukar bilda plural, att låta ett neutrum-ord som slutar på vokal få noll-plural [nu behandlar jag alltså best.sing.-formen som ett undantag från böjningsmönstret]), men innebär det att det är *fel*? Det kanske är det, men jag kan inte utläsa detta från språkrådets svar, och det förklarar inte varför de öht nämner "latinskt plural". \Mike 12 februari 2008 kl. 18.59 (CET)
(Parentesen: Tveksam till att "faktan" används som bestämd form plural i särskilt hög grad (vad är din uppfattning om detta?)). Du har rätt i att det finns en likhet i den parallell du drar. Det skulle kunna vara korrekt så som du säger om man bortser från att språkrådet säger att det är fel med ledning av den parallellen, men som du själv påpekar har -ium pluralböjningen -ier, så man kan nog inte dra alltför långdragna slutsatser baserat på den likheten. Angående pluralböjningen på latinskt vis menar förstås språkrådet i svenska, något annat vore otänkbart. När du senare nämner nollplural, utgår du då helt plötsligt från att obestämd form singular är fakta. I böjningsmönstret faktum/faktat/fakta/faktan ser jag inget nollplural. Man kan ju även kolla på hur bruket är för andra -um-ord (ej -ium-ord): centrum, datum, visum, plenum, rektum (annan betoning: centrum, spektrum, minimum, maximum, museum). Personligen tycker jag rektat låter konstigt, de andra är svåra: både datum och visum används ibland i singular som data och visa liksom fakta, och för centrum har vi ju även varianten center som centrum lätt blandas ihop med även i böjningsformrna: Något jättetydligt mönster ser jag nog inte genom att titta på detta ord. Det enda jag har sett kommentarer om är att -a formen är plural och inte singular (kommer inte ihåg exakt var just nu), och det för mig känns det som en mer långsökt slutsats att tala om böjningsmönstret -um/-at/-a/-an. Men nåt definitivt svar på varför denna böjningen inte kommenteras vara korrekt(eller -a-formen som singular för den delen anses vara felaktig) kan jag nog inte ge något definitivt svar på just nu. ~ Dodde 12 februari 2008 kl. 21.20 (CET)
Yuck! Försöker sortera googel-träffar, men många av dem ger mig bara grammatik-inducerad huvudvärk... Nå, jag har lite svårt att se vad för form "faktan" annars skulle vara? Nå, jag ska fundera vidare, men vad som slog mig nu medan jag skrev detta är att det skulle kunna vara möjligt att man borde behandla "fakta" som ett eget, ouppräkneligt ord. Och i såfall i utrum. (Annars vore konstruktionen "den faktan" vara omöjlig - men av de ganska talrika googlar jag ser så verkar grammatiken i de träffarna i allmänhet vara *mycket* bättre än grammatiken på sidor med ordet "faktan", är i genomsnitt - därav huvudvärken, btw;)) Vidare skulle det kunna förklara varför frasen "en fakta" tenderar att endast träffa på felaktigt särskrivna förekomster av "en fakta<-något>" (eller korrekt avstavat) - av fyrtio sidor var det en (1) som inte kunde förklaras på det viset.
Ok, då har jag åtminstone ett förslag på förklaring av "faktan". Då återstår "faktat" tills i morgon. (PS. SAOB erkänner inte "faktum" som plural öht - endast "fakta". Och om språkrådet anser "fakta" vara fel i alla situationer, varför då börja med att skriva "Fakta kan antingen böjas..."? Nej, jag tror vi måste leta vidare.) \Mike 12 februari 2008 kl. 22.19 (CET)
Jag tror aldrig jag har sett "faktum" som pluralform. Man säger ju att man "letar fakta" (956 träffar)inte att man "letar faktum" (0 träffar). Jag skulle böja det: sing: faktum, faktumet, plural: fakta, faktan. /Jiiimbooh 12 februari 2008 kl. 22.52 (CET)
Jag håller med dig om vad du skriver att fakta även används som ett eget ouppräknebart ord i utrum. /Jiiimbooh 12 februari 2008 kl. 23.10 (CET)

Nu orkade jag inte riktigt läsa allt, men jag tycker att faktum känns som räknebart (ett faktum flera faktum) och fakta skulle då vara oräknebart: Vi behöver mer fakta. -Moberg 12 februari 2008 kl. 23.38 (CET)