faktum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av faktum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ faktum faktumet, (faktum) faktum, fakta faktumen, (fakta)
Genitiv faktums faktumets, (faktums) faktums, faktas faktumens, (faktas)
Som förled i sammansättningar används fakta-.

faktum

  1. faktiskt föreliggande sakförhållande, obestridlig information
    Etymologi: Av latinska factum, "det som inträffat, det som blivit", perfektparticip neutrum av fīō, "jag blir, jag inträffar".
    Besläktade ord: fakta-, fakticitet, faktisk, faktiskt
    Jämför: allvar, avgjord sak, erkänt rön, fait accompli, fastslagen sanning, fastslaget eller bevisat sakförhållande, kunskap, omständighet, realitet, rön, sanning, utgångspunkt, verklig händelse/tilldragelse, verklighet, verkligt förhållande, vetande (som pluralform ’fakta’ även:) data, givna omständigheter, information, moment, realia, sakinnehåll, sakuppgifter, stoff
    Sammansättningar: (alltid i sin pluralform) bakgrundsfakta, basfakta, bevisfalta, bolagsfakta, bonusfakta, ekonomifakta, faktabaserad, faktafel, faktafientlig, faktafri, faktafråga, faktafusk, faktafylld, faktaförakt, faktagranska, faktagranskad, faktagranskande, faktagranskare, faktagranskning, faktagrund, faktainnehåll, faktainriktad, faktainsamling, faktakoll, faktakolla, faktakollad, faktakollare, faktakontroll, faktakontrollerad, faktalös, faktamiss, faktamässig, faktaorienterad, faktaresistens, faktaspäckad, faktasökning, faktaundersökning, företagsfakta, grundfakta, husfakta, hårdfakta, hälsofakta, industrifakta, kortfakta, matchfakta, miljöfakta, nördfakta, personfakta, prisfakta, produktfakta, resefakta, resfakta, snabbfakta, sverigefakta, testfakta, varufakta
    Se även: indicium
  2. (matematik, mindre brukligt) produkt

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

faktum n

  1. faktum

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av faktum  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ faktum faktummet fakta faktaene
Genitiv faktums faktummets faktas faktaenes

faktum n

  1. faktum