Diskussion:gånga
Senaste kommentaren: för 13 år sedan av Lundgren8 i ämnet Multiplicera
Böjning[redigera]
Bör böjningen inte vara gånga, gick, gångit, presens gånger? Eller hur är det egentligen? – Smiddle 23 augusti 2010 kl. 19.33 (CEST)
- Bara för att jämföra har vi här konjugationen av det isländska verbet ganga, där det heter gengur i 3 pers sing presens, gekk i 3 pers sing preteritum, particip gangið. Men det kan ju naturligtvis skilja sig gentemot svenskan. http://www.verbix.com/webverbix/go.php?T1=ganga&D1=28&H1=128 – Smiddle 23 augusti 2010 kl. 19.40 (CEST)
- SAOL på nätet skriver -de. Bounce1337 23 augusti 2010 kl. 19.54 (CEST)
- Känns som det ursprungliga ”ganga” har skapat två olika verb. Ett ”gånga” med regelbunden böjning och ett ”gå” med den gamla dåtidsformen ”gick” som sedan blev ersatt med ”gångade” i den ålderdomliga. Bara en gissning, man ser något liknande i ”stinga” där den ursprungliga dåtidsformen ”stack” bildade det egna verbet ”sticka” och lämnade ”stinga” utan dåtidsform. Bara att här ersattes den av ”gångade”. ”-nga och -ck” verkar höra ihop på något ursprungligt vis. :) Lundgren8 23 augusti 2010 kl. 20.02 (CEST)
- Absolut, i de nordgermanska språken har n efter vokal ofta fallit bort; gick heter på tyska ging, vilket det ursprungligen lär ha hetat. – Smiddle 23 augusti 2010 kl. 21.17 (CEST)
- Tycker det låter helt naturligt så som det står nu - gånga gångar gångade gångat, motsvarande böjningsmönstret för gänga (förutom perfektparticipet som kanske saknas för gånga men inte för gänga) ~ Dodde 23 augusti 2010 kl. 22.50 (CEST)
- Absolut, i de nordgermanska språken har n efter vokal ofta fallit bort; gick heter på tyska ging, vilket det ursprungligen lär ha hetat. – Smiddle 23 augusti 2010 kl. 21.17 (CEST)
- Känns som det ursprungliga ”ganga” har skapat två olika verb. Ett ”gånga” med regelbunden böjning och ett ”gå” med den gamla dåtidsformen ”gick” som sedan blev ersatt med ”gångade” i den ålderdomliga. Bara en gissning, man ser något liknande i ”stinga” där den ursprungliga dåtidsformen ”stack” bildade det egna verbet ”sticka” och lämnade ”stinga” utan dåtidsform. Bara att här ersattes den av ”gångade”. ”-nga och -ck” verkar höra ihop på något ursprungligt vis. :) Lundgren8 23 augusti 2010 kl. 20.02 (CEST)
- SAOL på nätet skriver -de. Bounce1337 23 augusti 2010 kl. 19.54 (CEST)
Multiplicera[redigera]
Är inte gånga en vanlig felstavning av det vardagliga gångra (avledning till gånger) - "R":et kan ju orimligen bara försvinna. ~ Dodde 23 augusti 2010 kl. 22.50 (CEST)
- Nah, kan tippa på att det är en dialektal skillnad. Min mor säger ”gånga” och när jag frågade henne om det var hon uppvuxen med det och alla sade det och hon hade aldrig hört ”gångra”. Lundgren8 23 augusti 2010 kl. 22.58 (CEST)
- Hittade en kommentar från Språkrådet [1]. De accepterar båda varianterna men resonerar att avledningen främst är till gång och att gånger egentligen är en pluralform. Jag resonerade att multiplikation = gånger, dvs. båda är begrepp som betecknar ett räknesätt. Och att avledningen till gånger medförde att gångra var den korrekta formen, likt ånger<->ångra, hunger<->hungra. Vet inte om resonemanget är gångbart, men det är iallafall ett resonemang, och jag tror faktiskt att de som använder gångra, inte avlett ordet till gång, utan till just gånger. ~ Dodde 23 augusti 2010 kl. 23.59 (CEST)
- Det är väl också ett argument för att ”gånger” i multiplikationssammanhang borde ligga under ”gång”? Se Diskussion:gång Lundgren8 24 augusti 2010 kl. 00.15 (CEST)