Diskussion:idas

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Några frågetecken uppstod när jag skulle uppdatera mallsyntaxen för böjningstabellen för idas. För infinitivet anger NEO två alternativa former: idas och ids. Den senare förstår jag mig inte alls på, och kan inte hitta stöd för genom googlesökningar. Finns någon som kan bekräfta eller belägga formen "ids" som infinitiv, gärna med exempel eller källa? NEO ger dock bara godkänt till supinumformen "itts", och nämner inte den många gånger vanligare "idats". Är det någon som kan resonera om varför det ser ut på det här sättet? Presensparticipformen idande/idandes liksom imperativformen är båda teoretiskt tänkbara, men jag kan inte belägg för dem. Synonymen orka fungerar ju väl i imperativ: "Köp vår produkt. Orka mer!". Kan det ha med hur ordet används tillsammans med negation. Används det nånsin utan negation? ~ Dodde 1 oktober 2007 kl. 02.22 (CEST)

Det kan användas utan negation, ja. T.ex. Ids du gå ut med soporna?. Beträffande supinum, så ser jag att SAOB (webversion, från 1933...) anger idits, idts och idats (fast nämner att den sista nästan bara förekommer i Finland). Jag misstänker att en eller annan stavningsreform sedan dess har modifierat idts till itts. (Personligen föredrar jag itts framför idats - är osäker på om jag nånsin hört den senare.) I sådana fall så skulle det kunna ha att göra med att ordet skulle kunna ha dött ut snabbare i Sverige än i finlandssvenskan, så att mestadels den finlandssvenska böjningsformen finns på nätet... Vidare så anges imperativet förekomma (förekommit) i artiga uppmaningar, som en synonym till "vill du vara så vänlig och..." (=ids du...). Men jag misstänker att den betydelsen är utdöd (i Sverige-svenskan, åtminstone!)
(Men att "orka" skulle vara en synonym... nja, det tycker jag nog är lite långsökt... "orka" har för mig med ett mått på fysisk energi att göra, medan "idas" har att göra med engagemang; hur mycket man bryr sig om det hela.) \Mike 1 oktober 2007 kl. 02.52 (CEST)
Jag håller med om att idas är tydligare förknippat med engagemang, men jag håller inte med om att orka måste ha med fysisk energi att göra. Psykisk energi spelar lika stor roll, eller "energi" över huvud taget hur man nu än väljer att definiera det. Livsenergi. "Jag orkar inte sitta still" [1], "Jag orkar inte sova mer" [2]. Både itts och idats låter naturligt i mina öron (jmfr födas-fötts, andas-andats, froda-frodats. Även -idits finns det gott om exempel på, åtminstone på icke-deponensverb som gnida(s)-gnidits. Själv har jag nog aldrig använt idas själv och framstår nästan som dialektalt för mig (Småland, Skåne? I Stockholm kan jag inte minnas att jag hört det), möjligen även något litet ålderdomligt. Angående att idats skulle ha dött ut, så är det ju tvärtom så att det är itts som det knappt går att hitta några träffar på. Hur får du ids till imperativ i "ids du...? Jag kan inte se det som annat än presens. ~ Dodde 1 oktober 2007 kl. 08.52 (CEST)
Det var nog en användning av "orka" som jag inte var van vid... o_O Men när det gäller utdöendet, så är det ordet i sig jag syftar på, med alla dess former - speciellt då "itts" såsom det Sverige-svenska supinumalternativet; inte så mycket det finladssvenska "idats", då ordet är vanligare(??? Ren gissning, förstås) på den sidan viken. Angående "ids du..."-uttrycket så plockade jag ur SAOB utan att tänka så jättenoga på det: de använder alltså ett sådant exempel för att illustrera vad de hävdar vara imperativ-användning.... \Mike 1 oktober 2007 kl. 13.13 (CEST)