orka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av orka  Aktiv
Infinitiv orka
Presens orkar
Preteritum orkade
Supinum orkat
Imperativ orka
Particip
Presens orkande, orkandes
Perfekt

orka

  1. (modalt hjälpverb) kunna förmå sig att göra någonting; ha krafter till något; ha energi nog att
    Pistolkulan orkade inte tränga genom den tjocka trädörren.
    Synonymer: palla, gitta, gita, idas, mäkta, tya (småländska, skånska), wörka (orsamål), hvurk’, ídas (botniamål)
    Etymologi: Av fornsvenska orka. Besläktat med verk och yrke och har släktingar i andra urindoeuropeiska språk.
    Besläktade ord: ork

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

orka

  1. (vardagligt) att inte ha ork eller kraft nog
    -Kan du inte ta ut soporna nu?
    -Orka!
    Synonymer: palla

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

orka f

  1. kraft, energi, ork
    Sammansättningar: vatnorka, vindorka

Verb[redigera]

orka

  1. orka

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av orka  Oräknbart
femininum Obestämd Bestämd
Nominativ orka orkan
Ackusativ orku orkuna
Dativ orku orkunni
Genitiv orku orkunnar

orka f

  1. kraft, energi, ork

Verb[redigera]

orka

  1. orka

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

orka m

  1. späckhuggare

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av orka 
femininum Singular Plural
Nominativ orka orki
Genitiv orki orek
Dativ orce orkom
Ackusativ orkę orki
Instrumentalis orką orkami
Lokativ orce orkach
Vokativ orko orki

orka f

  1. späckhuggare