Diskussion:skära

"I talspråk förekommer även formerna skärde (i preteritum), skärt (i supinum) och skärd (i perfektparticip)."

Vad är det som gör att de svaga böjningsvarianterna "skärde", "skärt" och "skärd" blir ansedda som tafatta talspråksvarianter och ligger under rubriceringen "Grammatik"? Men när det kommer till vilket annat verb som helst, exempelvis "fryste" kontra "frös" (det här fallet kan för all del kan ha en betydelseskillnad) eller varför inte "vuxit" kontra "växt", då är de båda böjningsmönstren sedda som jämlikar? Är det en fråga om stilvärde? Finns det över huvud taget någon berättigade anledning till varför just detta verb ska behöva följa endast det starka böjningsschemat? –föregående osignerade kommentar är från Glimman (diskussion • bidrag)

Varför är vissa verb starka, vissa svaga och vissa både och, och då ibland med betydelseskillnad? Ingen lätt fråga, men jag gissar att det bedrivits forskning på det. Wikipedia har en kortkort artikel w:Starka verb och engelskspråkiga Wikipedia har en mer utförligt en:w:Germanic strong verb.

Svag böjning av verbet svära är inte en etablerad böjning. Böjningsformerna svärde, svärt nämns mig veterligt inte i någon befintlig ordbok eller grammatika. MEN svag böjningsform förekommer i ganska stor utsträckning, särskilt i talspråklig form och ledig skriftform (i bloggar, chatt osv.) och därför nämns det på uppslaget här på Wiktionary.

Valet mellan stark och svag böjning för ett speciellt ord är vad jag förstår inte fråga om "rätt" och "fel", utan mer en fråga om språkbruk och någon sorts kollektiv "språkkänsla" som kan förändras över tid, och det är det nuvarande språkbruket som vi strävar efter att spegla på Wiktionary. ~ Dodde (diskussion) 27 mars 2014 kl. 08.38 (CET)