Diskussion:timme

Timma

Hur är det med varianten/synonymen "timma"? Den hör man överallt och man ser även den i tryckt text. Är det en vardaglig variant eller är den tillåten? Hur böjs den i plural? "85" 29 februari 2008 kl. 16.49 (CET)

Den är ganska vanlig i mindre formell text, men den är regional. Den är inte lika vanlig här nere i Skåne som längre upp. Den borde hur som helst finnas listad antingen som variant eller synonym. (Variant är väl lämpligast?) /Jiiimbooh 29 februari 2008 kl. 17.05 (CET)

Samma ord så timma kan med en egen böjningsmall hänvisa till huvudartikeln timme. Båda är korrekta och ingen är vardagligare än den andra, egentligen. Bara olika vanligt, möjligen beroende på sammanhang. [1]. Personligen använder jag båda orden, lite beroende på sammanhanget. "Detta är fjärde timmen i sträck jag sitter och tittar på TV" men "När timman var slagen, hördes kyrkklockorna klämta". ~ Dodde 29 februari 2008 kl. 17.24 (CET)

Jag håller med: "timme" om tidsperiod, "timma" mer om tidpunkt. Så jag föredrar "midnattstimma" framför "midnattstimme", och ser att google, men inte firefox stavningskontroll :), håller med mig där. (Google: 6--7 ggr skillnad). \Mike 29 februari 2008 kl. 17.30 (CET)

Är då "timmor" pluralform av timma eller är det också "timmar"? Jag använder inte timma så ofta men jag ser och hör det ordet ofta. Jag kan inte minnas att jag någonsin har sett formen "timmor" men jag har ingen aning. "85" 29 februari 2008 kl. 21.34 (CET)

Enl. SAOB böjs det likadant i plural. Jag har nog heller aldrig sett "timmor", men kollade för säkerhets skull. /Jiiimbooh 29 februari 2008 kl. 22.03 (CET)

Huh? 'Ålderdomligt' (SAOB anger "(†)", så det är snarare "på väg att bli ålderdomligt") finns även "-er" eller "-or" i plural, vilket stämmer bättre med hur jag använder det ("timmor" - men än viktigare än för singularet är det att detta endast används för "tidpunkten", inte "tidsintervallet"). \Mike 4 mars 2008 kl. 19.03 (CET)

Språkrådet skriver att: "Orden timme och timma kan i alla sammanhang ersätta varandra. Formen timme är den vanligaste i skriftspråk." Detta tolkar jag som att det inte alls är så att "timma" endast används för tidpunkten. Men det kan möjligen finnas regionala skillnader här. I Skåne används "timme" oavsett om man avser tidpunkten eller tidsintervallet. Hur menar du med böjningsformerna? Hade du sagt timmor istället för timmar? Singularet timma har jag hört/sett, men aldrig pluralen timmer eller timmor. /Jiiimbooh 4 mars 2008 kl. 19.17 (CET)

Som jag skrev innan så använder ivf jag "timma" framförallt om en tidpunkt, medan "timme" är mer acceptabelt för både "tidspunkt" och "tidsperiod om 60 minuter". Se om jag kan strukturera upp det:

                                           obest sing      best sing        obest pl.        best pl.
             tidsperiod om 60 minuter: timme (timma), timmen (timman), timmar         , timmarna
             tidpunkt:                 timma (timme), timman (timmen), timmor (timmar), timmorna (timmarna)

Sådär, nånting. Men det kan naturligtvis som du säger vara regionalt bruk... Och jag har heller aldrig hört "timmer" som plural i detta sammanhang, vad jag vet. Min kommentar om pluralet ovan var alltså att "timmor" använder jag (helst) som plural för tidpunkten, men aldrig för tidsperioden. \Mike 4 mars 2008 kl. 19.47 (CET)

I sammansättningar för tidpunkt måste jag hålla med om att timma är vanligare (midnattstimma), men annars är de utbytbara för mig: "det tar en timme/timma att knyta skorna för dig!"... timmorna har jag aldrig hört. -Moberg 4 mars 2008 kl. 20.15 (CET)

Timmor känns konstigt för mig också: Alltså: timme/timmen/timmar/timmarna respektive timma/timman/timmar/timmarna är vad som gäller för mig. ~ Dodde 5 mars 2008 kl. 00.47 (CET)