Ingeborgh
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Fornsvenska[redigera]
Substantiv[redigera]
Ingeborgh f
- ett kvinnonamn (motsvarande nusvenska Ingeborg)
- Etymologi: Från runsvenska Ingiborg. Jämför forndanska Ingiburgh. Ett nordiskt variationsnamn bestående av Inge- och -borgh, en efterled bildad till ett verb med betydelsen "bärga, rädda, hjälpa". Bindevokalen i förleden varierade mellan -e- -i- och sällsynt -a-. En sidoform till Ingeborgh är fornsvenska Ingebærgh eller -biorgh, med motsvarighet i fornnordiska Ingibjǫrg. Under medeltiden var Ingeborgh ett av det mest brukade inhemska namnen i Sverige, främst som ett högreståndsnamn, som spred sig till frälset och allmogen.[1]
Källor[redigera]
- ↑ (2006) Institutet för språk och folkminnen: Sveriges medeltida personnamn (SMP), Häfte 15. Ingeborgh-Iogærdh