Keimen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Keimen 
neutrum Oräknebart
Nominativ das Keimen
Genitiv des Keimens
Dativ dem Keimen
Ackusativ das Keimen

Keimen n

  1. groning
    om ett frö börjar gro
    Synonymer: Keimung
    Grammatik: substantivering av verbet keimen
    Besläktade ord: Keim, keimen
  2. böjningsform av Keim