Hoppa till innehållet

Keimen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av Keimen 
neutrum Oräknebart
Nominativ das Keimen
Genitiv des Keimens
Dativ dem Keimen
Ackusativ das Keimen

Keimen n

  1. groning
    om ett frö börjar gro
    Synonymer: Keimung
    Grammatik: substantivering av verbet keimen
    Besläktade ord: Keim, keimen
  2. böjningsform av Keim