abrupt

Svenska

Adjektiv

Böjningar av abrupt		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	abrupt	abruptare
	Neutrum	abrupt
Bestämd singular	Maskulinum	abrupte		abruptaste
	Alla	abrupta
Plural		abrupta
		Predikativt
Singular	Utrum	abrupt	abruptare	abruptast
	Neutrum	abrupt
Plural		abrupta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		abrupt

abrupt

1. (ålderdomligt) avbruten, osammanhängande
2. plötslig, oväntad

   Synonymer: hastig, oväntad, plötslig, tvär

Översättningar

(ålderdomligt) avbruten, osammanhängande

• tyska: abgebrochen ^(de)

plötslig

• engelska: abrupt ^(en)
• esperanto: abrupta
• ryska: внеза́пный ^(ru)
• spanska: abrupto ^(es)
• tyska: abrupt ^(de)

Adverb

Böjningar av abrupt
Positiv	abrupt
Komparativ	abruptare
Superlativ	abruptast

abrupt

1. (ålderdomligt) avbrutet, osammanhängande
2. avledning till adjektivet abrupt; plötsligt, oväntat

   Synonymer: hastigt, oväntat, plötsligt, tvärt

Översättningar

plötsligt

• engelska: abruptly ^(en)
• esperanto: abrupte ^(eo)
• ryska: внеза́пно ^(ru)
• spanska: abruptamente ^(es)

Engelska

Adjektiv

abrupt

1. abrupt, plötslig

   Besläktade ord: abruptness, abruptly, abruption

Tyska

Adjektiv

Böjningar av abrupt
Predikativa former
Positiv	abrupt
Komparativ	abrupter
Superlativ	am abruptesten
Attributiva former Stark böjning - (utan artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ abrupter abrupte abruptes abrupte Genitiv abrupten abrupter abrupten abrupter Dativ abruptem abrupter abruptem abrupten Ackusativ abrupten abrupte abruptes abrupte Komparativ Nominativ abrupterer abruptere abrupteres abruptere Genitiv abrupteren abrupterer abrupteren abrupterer Dativ abrupterem abrupterer abrupterem abrupteren Ackusativ abrupteren abruptere abrupteres abruptere Superlativ Nominativ abruptester abrupteste abruptestes abrupteste Genitiv abruptesten abruptester abruptesten abruptester Dativ abruptestem abruptester abruptestem abruptesten Ackusativ abruptesten abrupteste abruptestes abrupteste Svag böjning - (med bestämd artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ abrupte abrupte abrupte abrupten Genitiv abrupten abrupten abrupten abrupten Dativ abrupten abrupten abrupten abrupten Ackusativ abrupten abrupte abrupte abrupten Komparativ Nominativ abruptere abruptere abruptere abrupteren Genitiv abrupteren abrupteren abrupteren abrupteren Dativ abrupteren abrupteren abrupteren abrupteren Ackusativ abrupteren abruptere abruptere abrupteren Superlativ Nominativ abrupteste abrupteste abrupteste abruptesten Genitiv abruptesten abruptesten abruptesten abruptesten Dativ abruptesten abruptesten abruptesten abruptesten Ackusativ abruptesten abrupteste abrupteste abruptesten Blandad böjning - (med nyckelord ein, eine, kein osv.) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ abrupter abrupte abruptes abrupten Genitiv abrupten abrupten abrupten abrupten Dativ abrupten abrupten abrupten abrupten Ackusativ abrupten abrupte abruptes abrupten Komparativ Nominativ abrupterer abruptere abrupteres abrupteren Genitiv abrupteren abrupteren abrupteren abrupteren Dativ abrupteren abrupteren abrupteren abrupteren Ackusativ abrupteren abruptere abrupteres abrupteren Superlativ Nominativ abruptester abrupteste abruptestes abruptesten Genitiv abruptesten abruptesten abruptesten abruptesten Dativ abruptesten abruptesten abruptesten abruptesten Ackusativ abruptesten abrupteste abruptestes abruptesten

abrupt

1. abrupt, plötslig, tvärt avbruten