apparition

Svenska

Substantiv

Böjningar av apparition	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	apparition	apparitionen	apparitioner	apparitionerna
Genitiv	apparitions	apparitionens	apparitioners	apparitionernas

apparition

1. utseende, yttre (om utseende)
2. framtoning, uppträdande (om beteende; ej underhållning på scen eller dylikt)
3. det att något eller någon visar sig, blir synligt eller framträder

Besläktade ord: apparans, apparent

Etymologi

Av franska apparition (”utseende”, ”framtoning”), lånat av senlatinets apparitio, verbalsubstantiv till latinska apparere sammansatt av latinska ad (”till”) och latinska parere (”visa sig”).

Engelska

Substantiv

Böjningar av apparition	Singular	Plural
Nominativ	apparition	apparitions
Genitiv	apparition's	apparitions'

apparition

1. andesyn, spökbild

Franska

Substantiv

Böjningar av apparition	Singular	Plural
Femininum	apparition	apparitions

apparition f

• uttal: a.pa.ʁi.sjɔ̃ⓘ

1. utseende, yttre (om utseende)
2. framtoning, uppträdande (om beteende; ej underhållning på scen eller dylikt)
3. spökbild
4. det att något eller någon visar sig, blir synligt eller framträder