Hoppa till innehållet

bangen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bangen

  1. böjningsform av bang

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för bangen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv bangen
Presensparticip bangend
Perfektparticip gebangt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich bange  du bangst  er, sie, es bangt 
Plural wir bangen  ihr bangt  sie bangen 
Preteritum Singular ich bangte  du bangtest  er, sie, es bangte 
Plural wir bangten  ihr bangtet  sie bangten 
Imperativ
Singular - bange ! -
Plural - bangt ! bangen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich bange  du bangest  er, sie, es bange 
Plural wir bangen  ihr banget  sie bangen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich bangte  du bangtest  er, sie, es bangte 
Plural wir bangten  ihr bangtet  sie bangten 

bangen

  1. känna rädsla eller skräck