beanspruchen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för beanspruchen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv beanspruchen
Presensparticip beanspruchend
Perfektparticip beansprucht
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beanspruche  du beanspruchst  er, sie, es beansprucht 
Plural wir beanspruchen  ihr beansprucht  sie beanspruchen 
Preteritum Singular ich beanspruchte  du beanspruchtest  er, sie, es beanspruchte 
Plural wir beanspruchten  ihr beanspruchtet  sie beanspruchten 
Imperativ
Singular - beanspruche ! -
Plural - beansprucht ! beanspruchen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich beanspruche  du beanspruchest  er, sie, es beanspruche 
Plural wir beanspruchen  ihr beanspruchet  sie beanspruchen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beanspruchte  du beanspruchtest  er, sie, es beanspruchte 
Plural wir beanspruchten  ihr beanspruchtet  sie beanspruchten 

beanspruchen

  1. begära, pretendera
  2. använda, bruka
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Beanspruchung