beanstanden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för beanstanden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv beanstanden
Presensparticip beanstandend
Perfektparticip beanstandet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beanstande  du beanstandest  er, sie, es beanstandet 
Plural wir beanstanden  ihr beanstandet  sie beanstanden 
Preteritum Singular ich beanstandete  du beanstandetest  er, sie, es beanstandete 
Plural wir beanstandeten  ihr beanstandetet  sie beanstandeten 
Imperativ
Singular - beanstande ! -
Plural - beanstandet ! beanstanden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich beanstande  du beanstandest  er, sie, es beanstande 
Plural wir beanstanden  ihr beanstandet  sie beanstanden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beanstandete  du beanstandetest  er, sie, es beanstandete 
Plural wir beanstandeten  ihr beanstandetet  sie beanstandeten 

beanstanden

  1. anmärka, reklamera
    Besläktade ord: Beanstandung