bedja
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av bedja | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | bedja | bedjas | ||
| Presens | beder | beds (bedes) | ||
| Preteritum | bad | bads | ||
| Supinum | bett (bedit) | betts (bedits) | ||
| Imperativ | bed | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | bedjande, bedjandes | |||
| Perfekt | bedd | |||
| ||||
bedja
- (ålderdomligt) variant av be; framföra bön
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1000-talet.[1]
- (ålderdomligt) variant av be; artigt fråga om något
- 1897: Kameliadamen, Alexandre Dumas den yngre (översatt av Walborg Hedberg):
- Tiden, då jag brukade bege mig till min far och syster var inne, men jag for icke; också fick jag ofta brev från dem bägge, vari de bådo mig komma.
- Tiden, då jag brukade bege mig till min far och syster var inne, men jag for icke; också fick jag ofta brev från dem bägge, vari de bådo mig komma.
- Etymologi: Belagt i språket sedan 900-talet.[2]
- 1897: Kameliadamen, Alexandre Dumas den yngre (översatt av Walborg Hedberg):
- Etymologi: Av fornsvenska biþia, bedhia.
- Grammatik: I supinum stavades bett(s) innan stavningsreformen 1906 bedt(s) och den stavningen kan således förekomma i äldre skrifter.
Översättningar
[redigera]framföra bön — se be
artigt fråga om något — se be