befallning

Svenska

Substantiv

Böjningar av befallning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	befallning	befallningen	befallningar	befallningarna
Genitiv	befallnings	befallningens	befallningars	befallningarnas

befallning

1. det att befalla; (tvingande) uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad)

   Sammansättningar: befallningshavare

   Synonymer: kommando, order, påbud

Översättningar

Översättningar

• franska: commandement ^(fr) m
• polska: rozkaz ^(pl) m, nakaz ^(pl) m, polecenie ^(pl) n, komenda ^(pl) f
• tyska: Befehl ^(de) m