behörighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av behörighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ behörighet behörigheten
Genitiv behörighets behörighetens

behörighet u

  1. egenskapen att uppfylla de formella kraven
    Om en sökande helt eller delvis saknar den formella behörighet som fordras, kan hon eller han ansöka om att få sin reella kompetens prövad.
    Förvaltningsmål ligger under kammarrättens behörighet.
    Synonymer: kompetens
  2. detta som formellt följer av den fullmakt som en person innehar
    Ombudet har handlat inom sin behörighet enligt fullmakten och bilköpet är direkt bindande mellan huvudmannen och bilhandlaren.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: behörig, behörigen
Sammansättningar: behörighetslagen, behörighetsmissbruk, behörighetsbevis

Översättningar[redigera]