Hoppa till innehållet

behagha

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Fornsvenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för behagha 
Infinitiv behagha
Presensparticip behaghandi, behaghande
Perfektparticip behaghaþer
Indikativ Aktivum Passivum
1:a pers. 2:a pers. 3:e pers. 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular behaghar behaghar behaghar behaghas behaghas behaghas
Plural behaghum, behaghom behaghin behagha behaghums, behaghoms behaghins behaghas
Preteritum Singular behaghaþi, behaghaþe behaghaþi, behaghaþe behaghaþi, behaghaþe behaghaþis, behaghaþes behaghaþis, behaghaþes behaghaþis, behaghaþes
Plural behaghaþum, behaghaþom behaghaþin behaghaþu, behaghaþo behaghaþums, behaghaþoms behaghaþins behaghaþus, behaghaþos
Imperativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers. 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Singular - behagha - - - -
Plural behaghum, behaghom behaghin - - - -
Konjunktiv 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers. 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular behaghi, behaghe behaghi, behaghe behaghi, behaghe behaghis, behaghes behaghis, behaghes behaghis, behaghes
Plural behaghum, behaghom behaghin behaghin behaghums, behaghoms behaghins behaghins
Preteritum Singular behaghaþi, behaghaþe behaghaþi, behaghaþe behaghaþi, behaghaþe behaghaþis, behaghaþes behaghaþis, behaghaþes behaghaþis, behaghaþes
Plural behaghaþum, behaghaþom behaghaþin behaghaþin behaghaþums, behaghaþoms behaghaþins behaghaþins

behagha

  1. behaga
    Etymologi: Av medellågtyska behagen. Ursprungligen från urgermanska *bihagōną.