Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
| Konjugation för behagha
|
| Infinitiv
|
behagha
|
| Presensparticip
|
behaghandi, behaghande
|
| Perfektparticip
|
behaghaþer
|
| Indikativ
|
Aktivum
|
Passivum
|
| 1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
| Presens
|
Singular
|
behaghar
|
behaghar
|
behaghar
|
behaghas
|
behaghas
|
behaghas
|
| Plural
|
behaghum, behaghom
|
behaghin
|
behagha
|
behaghums, behaghoms
|
behaghins
|
behaghas
|
| Preteritum
|
Singular
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþis, behaghaþes
|
behaghaþis, behaghaþes
|
behaghaþis, behaghaþes
|
| Plural
|
behaghaþum, behaghaþom
|
behaghaþin
|
behaghaþu, behaghaþo
|
behaghaþums, behaghaþoms
|
behaghaþins
|
behaghaþus, behaghaþos
|
| Imperativ
|
1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
| Singular
|
-
|
behagha
|
-
|
-
|
-
|
-
|
| Plural
|
behaghum, behaghom
|
behaghin
|
-
|
-
|
-
|
-
|
| Konjunktiv
|
1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
1:a pers.
|
2:a pers.
|
3:e pers.
|
| Presens
|
Singular
|
behaghi, behaghe
|
behaghi, behaghe
|
behaghi, behaghe
|
behaghis, behaghes
|
behaghis, behaghes
|
behaghis, behaghes
|
| Plural
|
behaghum, behaghom
|
behaghin
|
behaghin
|
behaghums, behaghoms
|
behaghins
|
behaghins
|
| Preteritum
|
Singular
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþi, behaghaþe
|
behaghaþis, behaghaþes
|
behaghaþis, behaghaþes
|
behaghaþis, behaghaþes
|
| Plural
|
behaghaþum, behaghaþom
|
behaghaþin
|
behaghaþin
|
behaghaþums, behaghaþoms
|
behaghaþins
|
behaghaþins
|
behagha
- behaga
- Etymologi: Av medellågtyska behagen. Ursprungligen från urgermanska *bihagōną.
