bend

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

bend n

  • uttal: /bɛ́nː/; nom. bfsg. /bɛ́nːɛ/; nom. bfpl. /bɛ́nːɐ/
  1. vart och ett, helst fördolt spänne, som håller ihop någonting
    Användning: Såsom när man klyver ved och någon dold spjäla i klabben envist håller ihop den, eller när man hackar is och något spänne nere i vattnet ännu håller ihop, så att isstycket inte lossnar så fort som man väntat sig.
  2. 80 tátta ohäcklat lin
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: band, bend’

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bend  Singular Plural
Nominativ bend bends
Genitiv bend's bends'

bend

  1. (heraldik) balk

Verb[redigera]

Böjningar av bend  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens bend bends bend
Preteritum bent
Perfektparticip bent
Presensparticip bending, vard. bendin'

bend

  1. böja
  2. vika
    Synonymer: crease, fold