bergart

Svenska

Substantiv

Böjningar av bergart	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bergart	bergarten	bergarter	bergarterna
Genitiv	bergarts	bergartens	bergarters	bergarternas

bergart

1. (geologi) viss kemisk sammansättning (och ursprung) hos berggrunden (sten)

   I Sverige är bergarten granit mycket vanligt förekommande.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1671.

   Se även: art, jordart

Översättningar

Översättningar

• bokmål: bergart m
• danska: bjergart ^(da) u
• engelska: (ung.) rock ^(en)
• finska: kivilaji ^(fi)
• franska: roche ^(fr) f
• polska: skała ^(pl) f
• ryska: горная порода ^(ru) f
• tyska: Gestein ^(de) n, Gesteinsart f

Bokmål

Substantiv

bergart

1. bergart