berg

Se även Berg.

Svenska

Substantiv

Böjningar av berg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	berg	berget	berg	bergen
Genitiv	bergs	bergets	bergs	bergens
Som förled i sammansättningar används bergs- eller berg-.

berg

Berget "Antelao" i Italien

1. (naturgeografi) topografisk formation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken

   Vi gick över berg och djupa dalar.

   Bergets topp ligger 59 meter över sjön.

   Synonymer: fjäll, bjar (orsamål)

   Antonymer: dal (motsatspar)

   Besläktade ord: bergig

   Sammansättningar: bergand, bergakung, bergbana, bergbräken, bergek, bergfink, berggylta, berghult, bergland, berglärka, berg-och-dalbana, bergpalm, bergsbestigare, bergsbestigning, bergsimpa, bergsjuka, bergskam, bergskedja, bergskida, bergsklädda, bergsskrabba, bergsskrabbor, bergskred, bergskädda, bergslag, bergsmassiv, bergsparakit, bergspredikan, bergsrygg, bergssebra, bergstopp, bergstrakt, bergsöta, bergtall, bergtorsk, bergtunga, berguv, bergvind, urberg, utsiktsberg

2. det fasta materialet i jordskorpan till skillnad från jord

   De stötte på berget först tolv meter under markytan.

   På kartan fanns en symbol för berg i dagen.

   Berget visade sig vara kopparförande.

   Synonymer: berggrund

   Jämför: hälleberg, klippa, sten

   Besläktade ord: bergig, bergis

   Sammansättningar: bergart, bergfast, berggrund, bergkristall, bergmekanik, bergmästare, bergolja, bergrum, bergsalt, bergsbruk, bergshantering, bergsingenjör, bergsman, bergsprängare, bergsråd, bergtagen, bergvärme, bergö, gråberg

Etymologi: In på 1900-talet även stavat bärg, av fornsvenska bærgh eller biærgh, vilka finns kvar i ortnamn som Bjärby (av Biærghby), Bjäre härad (av Biærgha) och Bjärred (av biærget, bestämd form). Av urgermanska *bergaz, av urindoeuropeiska *bʰerǵʰ-.

Sammansättningar: bergsäker

Fraser: berget föder en råtta (ett löjligt klent resultat av en storslagen insats, efter en fabel av Lafontaine), försätta berg (åstadkomma synnerligen stora resultat)

Översättningar

topografisk formation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken

• albanska: mal ^(sq), kodër, shkëmb, shkrep
• arabiska: جَبَل (djabal)
• armeniska: սար (sar)
• azerbajdzjanska: dağ ^(az)
• baskiska: mendi ^(eu)
• belarusiska: гара f
• bokmål: berg ^(no) n, fjell ^(no) n
• bulgariska: планина ^(bg)
• danska: bjerg ^(da) n
• engelska: mountain ^(en)
• esperanto: monto
• finska: vuori ^(fi), kallio ^(fi)
• fornpersiska: 𐎣𐎢𐎳 (kaufa)
• franska: montagne ^(fr) f, mont ^(fr) m
• frisika: berch ^(fy)
• georgiska: მთა ^(ka)
• hawaiiska: mauna
• hebreiska: הַר ^(he) m (har)
• indonesiska: gunung ^(id)
• isländska: fjall ^(is) n
• italienska: montagna ^(it) f, monte ^(it) m
• japanska: 山 ^(ja) (やま ^(ja), yama)
• javanesiska: gunung ^(jv)
• jiddisch: באַרג m (barg)
• kabyliska: adrar
• klassisk nahuatl: tepetl
• koreanska: 산 ^(ko) (山 ^(ko), san)
• kroatiska: gora f
• lakota: ȟé
• latin: mons ^(la) m
• limburgiska: berg ^(li) m
• lulesamiska: várre
• makedonska: гора f
• malajiska: gunung
• nederländska: berg ^(nl)
• nordsamiska: várri
• polska: góra ^(pl) f
• ryska: гора ^(ru) f
• slovakiska: hora ^(sk) f
• slovenska: gora ^(sl) f
• spanska: montaña ^(es) f
• sydsamiska: vaerie
• tjeckiska: hora ^(cs) f
• turkiska: dağ ^(tr), tepe ^(tr)
• tyska: Berg ^(de) m
• ugaritiska: 𐎅𐎗 (hr)
• ukrainska: гора ^(uk) f
• älvdalska: bjerr

det fasta materialet i jordskorpan

• tyska: Gestein ^(de) n

Bottniska

Substantiv

berg n

• uttal: /bɛ́ɾɡ/

1. (naturgeografi, pitemål) berg

   Etymologi: Av fornnordiska berg.

Danska

Substantiv

berg

1. (naturgeografi) berg

Engelska

Substantiv

berg

• uttal: /bɜː(ɹ)ɡ/

1. (ålderdomligt, poetiskt, dialektalt, naturgeografi) berg, en stor massa eller kulle

   Synonymer: mountain

2. (vardagligt, naturgeografi) isberg

   Synonymer: iceberg

   Etymologi: Ordet är en kortform av iceberg, en sammansättning av engelska ordet ice ("is") och berg. Efterledet berg härstammar från det gemensamma germanska ordet berg.

Isländska

Substantiv

Böjningar av berg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	berg	bergið	berg	bergin
Ackusativ	berg	bergið	berg	bergin
Dativ	bergi	berginu	bergum	bergunum
Genitiv	bergs	bergsins	berga	berganna

berg

1. bergart
2. klippvägg

Limburgiska

Substantiv

berg m

• uttal: /bǽrx̩/ (Etsberg och Montfort), /bǽʁ̥x/ (Roermond)

1. (naturgeografi) berg

Nederländska

Substantiv

berg m

1. (naturgeografi) berg