Ibland när folk blir griniga på att jag säger svarthyad istället för mörkhyad brukar jag börja säga blåhyad eller blåman istället för att retas.
Etymologi: Sammansättning av blå i betydelsen ”svart” + man, från fornsvenskablaman(blāman)[1][2] av fornöstnordiskablamaþr och dylika (jämför fornvästnordiskablámaðr, myntat av väringar (nordiska legoknektar i östromersk tjänst) när de mötte eller stred mot ”mörkhyade” i västra Mellanöstern och Nordafrika (Blåland), där blå var rotfärgen för svart i fornnordiskan, alltså ”svartman”.
