blaðra

Fornnordiska

Verb

blaðra f

(bildligt) fladdra (som blad i vinden)
(överfört) bläddra, i betydelsen: vippa (fladdra) med tungan (som en orm)
(överfört) prata otydligt

Etymologi: Troligen till en ej belagd fornnordiska *blaþr (form till blað, ”blad”) + verbalsuffixet -a (typ ”blada” → ”göra som ett blad (i vinden)”). Formen *blaþr återfinns bland annat i de äldre regionala svenska formerna: blader, bläder, där kortformen blað (”blad”) härrör från Centraleuropa, men verbet är troligen även på längre håll påverkat av latinska blaterō (”babbla”) (se pladdra). Härlett i svenska bläddra (”vippa med tungan som en orm”), vidare i modern mening: ”bläddra i en bok”. Kognat med engelska blather (”snacka; kallprat”) med flera liknande i de germanska språken. Jämför konstruktionellt besläktade svenska fladdra, engelska flutter (med mera), ursprungligen (i urgermanskan) betydande något i stil med ”vifta med något skivformigt”, till samma rot som flat och flata.

Isländska

Substantiv

Böjningar av blaðra	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blaðra	blaðran	blöðrur	blöðrurnar
Ackusativ	blöðru	blöðruna	blöðrur	blöðrurnar
Dativ	blöðru	blöðrunni	blöðrum	blöðrunum
Genitiv	blöðru	blöðrunnar	blaðra	blaðranna

blaðra f

(anatomi) blåsa (organ)
blåsa (böld)
bubbla
ballong