blamage

Svenska

Substantiv

Böjningar av blamage	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blamage	blamagen	blamager	blamagerna
Genitiv	blamages	blamagens	blamagers	blamagernas

blamage

1. skam, yttrande eller handling som man får skämmas för

   Besläktade ord: blamera

   Varianter: blam

   Etymologi: Av tyska Blamage.

Översättningar

skam, yttrande eller handling som man får skämmas för

• danska: blamage ^(da)
• tyska: Blamage ^(de) f

Danska

Substantiv

blamage u

1. blamage