blot

Se även blöt och blót.

Svenska

Substantiv

Böjningar av blot	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blot	blotet	blot	bloten
Genitiv	blots	blotets	blots	blotens

blot

1. inom asatron en religiös rit bestående av offer till asagudarna

   Etymologi: Belagt i fornsvenska blot, sedan återintroducerat från isländska blót med samma betydelser, av fornnordiska blót, bildat till verbet blota. Av urgermanska *ƀlōtan (”offra”, ”dyrka”). Besläktat med latinska flamen.

   Hyponymer: alvablot, disablot, göjeblot, höstblot, julblot, majblot, midsommarblot, midvinterblot, segerblot, skördeblot, vårblot

   Besläktade ord: blota, blotare

   Sammansättningar: blotfest, blotfrid, blotgille, blotgode, blotgydja, blotgåva, blothus, blotkvast, blotlag, blotordning, blotplats, blotsten

   Se även tesaurus: Avgudatjänst

Översättningar

rit

• bokmål: blot n
• danska: blot n
• fornnordiska: blót
• franska: blót ^(fr) m
• isländska: blót ^(is)
• nynorska: blot n