brink

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av brink  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brink brinken brinkar brinkarna
Genitiv brinks brinkens brinkars brinkarnas

brink

  1. brant sluttning
    Etymologi: Av fornsvenska brink, troligtvis av medellågtyska brink.[1]
    Sammansättningar: älvbrink


Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av brink  Singular Plural
Nominativ brink brinks
Genitiv brink's brinks'

brink

  1. kant
    Vanliga konstruktioner: on the brink

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "brink"