sluttning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sluttning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sluttning sluttningen sluttningar sluttningarna
Genitiv sluttnings sluttningens sluttningars sluttningarnas

sluttning

  1. område som sluttar
    Synonymer: slänt
    Besläktade ord: slutta
    Sammansättningar: bergssluttning, sluttningshus, sluttningshöjd, strandsluttning, sydsluttning

Översättningar[redigera]