brinna

Svenska

Verb

Böjningar av brinna	Aktiv
Infinitiv	brinna
Presens	brinner
Preteritum	brann
Supinum	brunnit
Imperativ	brinn
Particip
Presens	brinnande, brinnandes
Perfekt	brunnen

brinna

1. (kemi) /förstöras genom att/ reagera med syre under det att eld uppkommer

   Trähuset började brinna.

   Vanliga konstruktioner: brinna upp, brinna ner

2. (följt av prepositionen för) vara väldigt engagerad i; starkt förespråka

   Jag brinner för alla människors lika rättigheter.

Besläktade ord

• brand
• brinnande
• brunnen
• bränd
• bränna
• brännare
• brännbar
• bränning
• brännande
• bränsle
• bränt

Fraser

• brinna inne
• brinna i knutarna

Översättningar

förstöras genom att reagera med syre

• bokmål: brenne ^(no)
• engelska: burn ^(en)
• finska: palaa ^(fi)
• franska: brûler ^(fr), être en feu
• indonesiska: berapi ^(id)
• japanska: 燃える ^(ja)
• kroatiska: gorjeti ^(hr)
• maltesiska: ħaraq
• nynorska: brenne
• polska: płonąć ^(pl)
• tjeckiska: hořet ^(cs)
• tyska: brennen ^(de)

vara väldigt engagerad i

• bokmål: brenne ^(no) (for noe)
• indonesiska: berapi-api ^(id)
• nynorska: brenne (for noe)
• tyska: (für eine Sache) brennen ^(de)

Älvdalska

Verb

brinna

1. brinna

   Įett įesumt trai kan int brinna.

   "Ett ensamt trä(d) kan inte brinna." (talesätt?)