budkavle

Svenska

Substantiv

Böjningar av budkavle	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	budkavle	budkavlen	budkavlar	budkavlarna
Genitiv	budkavles	budkavlens	budkavlars	budkavlarnas

budkavle u

1. stav (kavle) som skickades som bud genom en bygd för att sammankalla folk (till bystämma eller mobilisera soldater)

   Varianter: budkavel

   Synonymer: budsticka, härpil, härör

   Se även tesaurus: Budbärare, Nyhet

Översättningar

stav (kavle) som skickades som bud genom en bygd för att sammankalla folk (till bystämma eller mobilisera soldater)

• bokmål: budstikke ^(no) mf
• danska: budstikke u
• engelska: bidding stick
• nynorska: bodstikke f