coroner

Svenska

Substantiv

Böjningar av coroner	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	coroner	coronern
Genitiv	coroners	coronerns

coroner u

1. (anglicism) person som utreder dödsfall för de som avlidit plötsligt eller våldsamt eller på ett ovanligt sätt

   Etymologi: Av engelska coroner.

   Se även: rättsläkare, obducent

Engelska

Substantiv

Böjningar av coroner	Singular	Plural
Nominativ	coroner	coroners
Genitiv	coroner's	coroners'

coroner

• uttal: (Storbritannien) ˈkɒɹ.ə.nə, (USA) ˈkɔːɹ.ən.ɚ

1. coroner

   Etymologi: Av anglo-normandiska curuner, av latinska corona (”krona”).