person

Svenska

Substantiv

Böjningar av person 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	person	personen	personer	personerna
Genitiv	persons	personens	personers	personernas

person u

• uttal: /pærˈsuːn/, /pæʂˈuːn/

1. en människa
2. (lingvistik) grammatisk böjningskategori som skiljer mellan den/de talande (första person), den/de tilltalade (andra person) eller den/de omtalade (tredje person)

Etymologi

Sedan fornsvensk tid, av latin persōna, "människa", av "karaktär", "personlighet", "roll", ursprungligen "ansiktsmask"; av oklart ursprung, möjligen ett lån från etruskiska phersu, "mask", och/eller besläktat med grekiska Persefone.

Varianter

människa

• pers (både för singular och plural)

grammatisk term

• pers. (förkortning)

Besläktade ord

• persona
• personage
• personal
• personalia
• personalism
• personifiera
• personlig
• personlighet

Sammansättningar

biperson civilperson försöksperson huvudperson mansperson myndighetsperson nyckelperson personbeskrivning personbevis personbil personbiljett personbästa personböjning persondator persongalleri personkult personfråga

personfärja personkemi personkonto personkännedom personnamn personnummer personregister personskada personskildring personsökare persontrafik persontåg personuppgift personvagn personval

Fraser

allmänt

• i egen hög person
• juridisk person

grammatik

• första person
• andra person
• tredje person

Översättningar

människa

amhariska: ሰው danska: person (da) u engelska: person (en) esperanto: persono (eo) finska: henkilö (fi) franska: personne (fr) f haitisk kreol: moun indonesiska: orang (id) italienska: persona (it)

nederländska: persoon (nl) m polska: osoba (pl) f portugisiska: pessoa (pt) f ryska: человек (ru), личность (ru) f, лицо (ru), особа (ru), персона (ru) spanska: persona (es) f swahili: mtu (sw) tigrinska: ሰብ tyska: Person (de) f

grammatisk term

danska: person (da) u engelska: person (en) franska: personne (fr) f nederländska: persoon (nl) m

polska: osoba (pl) f portugisiska: pessoa (pt) f ryska: лицо (ru) tyska: Person (de) f

Bokmål

Substantiv

Böjningar av person	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	person	personen	personer	personene
Genitiv	persons	personens	personers	personenes

person

1. person (människa)
2. grammatisk person

Danska

Substantiv

Böjningar av person	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	person	personen	personer	personerne
Genitiv	persons	personens	personers	personernes

person

1. person (människa)
2. grammatisk person

Engelska

Substantiv

Böjningar av person	Singular	Plural
Nominativ	person	people, persons
Genitiv	person's	people's, persons'

person

• uttal: /ˈpɜː(ɹ)sən/

1. person (människa)
2. grammatisk person

Sammansättningar

• chairperson
• layperson
• salesperson
• spokesperson

Besläktade ord

• persona
• personage
• personal
• personality
• personate
• personification
• personify
• personnel

Fraser

• in person

Finska

Adjektiv

person

1. böjningsform av perso

Nynorska

Substantiv

Böjningar av person	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	person	personen	personar	personane

person

1. person (människa)
2. grammatisk person