demise

Engelska

Substantiv

Böjningar av demise	Singular	Plural
Nominativ	demise	demises
Genitiv	demise's	demises'

demise

• uttal: dɪˈmaɪz

1. upphörande, slut; död

   Etymologi: Av anglo-normandiska, av fornfranska demis, perfektparticip av desmetre (besläktat med démettre i modern franska). Ursprungligen i bemärkelsen ”överföring av egendom i samband med dödsfall”.