diplom

Svenska

Substantiv

Böjningar av diplom	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	diplom	diplomet	diplom	diplomen
Genitiv	diploms	diplomets	diploms	diplomens

diplom

1. intyg för utförd bedrift, särskilt inom tävlingar

   Alla som deltar i Vasaloppet får en medalj och ett diplom.

2. medeltida urkund med rättslig verkan, ofta avtal eller utfästelse

Etymologi: Av franska diplôme, av latinska diploma, av grekiska δίπλωμα (díplōma, ”någonting dubbelt eller dubbelvikt”).

Besläktade ord: diplomat

Översättningar

intyg för utförd bedrift

• danska: diplom n
• engelska: diploma ^(en)
• franska: diplôme ^(fr) m
• isländska: prófskírteini
• katalanska: diploma ^(ca) m
• kvänska: tipluumi
• spanska: diploma ^(es) m
• tyska: Diplom ^(de) n
• ukrainska: дипло́м ^(uk) m (dyplóm)

medeltida urkund med rättslig verkan

• tyska: Urkunde ^(de) f

Danska

Substantiv

diplom n

1. diplom