dy

Se även Dy och d.y..

Svenska

Substantiv

Böjningar av dy	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dy	dyn
Genitiv	dys	dyns

dy

• uttal: /dyː/

1. (geologi) slam, särskilt bottenslam; gyttja

   1923: Lantmannens uppslagsbok, Herman Juhlin-Dannfelt:

   Dy bildas i mer näringsfattiga sjöar med brunt vatten.

   Sammansättningar: dyblöt, dybotten, dyig, dypöl, dyvåt

Etymologi

I fornsvenska även med betydelsen "kärr". Troligen med rotbetydelsen "fuktig" (jämför dyblöt) och besläktat med det första ledet i dyngsur (troligen är dock dynga i betydelsen "gödsel" inte av samma rot).

Översättningar

slam, särskilt bottenslam

• bokmål: dynn n, gjørme ^(no) mf
• isländska: eðja f
• polska: muł ^(pl) m, szlam ^(pl) m
• spanska: pecina f, fango ^(es) m, lodo ^(es) m
• tyska: Schlamm ^(de) m

Albanska

Räkneord

dy

1. två

Frisiska

Pronomen

dy u pl

• uttal: /di/

1. den där
2. de där

Svensk romani

Räkneord

dy

1. två, siffran 2