Wiktionary:Stilguide/Uttal

Den här sidan beskriver uttal för svenska. Se även uttalssidor för engelska, franska, jiddisch, katalanska, limburgiska, nederländska, spanska, tyska och älvdalska. För ännu ej skapade hjälpsidor, se Lista över språk med saknad uttalshjälp.

Det här är en sida för att underlätta ifyllandet och tolkandet av uttalsangivelser för uppslagsord. Uttalet beskrivs på uttalsraden, som läggs precis innan definitionerna (se även instruktioner för uttalsmallen). IPA (Internationella fonetiska alfabetet) är det system för fonetisk skrift som är mest erkänt internationellt och används genomgående. Denna sida ägnas åt svenskt uttal. För övriga språk, se länkar längst upp på den här sidan.

För svenska uttalsangivelser används IPA parallellt med Wiktionarys eget förenklade system som är baserat på svensk stavning för att vara intuitivt för alla som behärskar svenska i skrift. Wiktionarys eget system anger uttal på ett sätt som gör tolkning så enkelt som möjligt även för läsare som inte är bekanta med fonetisk transkription. Båda systemen är menade att vara fonematiska (dock märks t.ex. skillnaden i kvalitet mellan långa och korta vokaler ut i IPA) och att användas för den fonemuppsättning som gäller i de vanligaste formerna av talad standardsvenska. Wiktionarys eget system kommer först på uttalsraden, sedan IPA inom snedstreck.

Vokaler

Långa vokaler

Wiktionary (förenklat)	IPA	Exempelord	Uttalsfil och exempel	Kommentar
a:	ɑː	mat	uttal: ma:tmɑːtⓘ
o:	uː	bot	uttal: bo:tbuːtⓘ
u:	ʉː	ful	uttal: fu:lfʉːlⓘ
å:	oː	mål	uttal: må:lmoːlⓘ
e:	eː	hel	uttal: he:lheːlⓘ
i:	iː	sil	uttal: si:lsiːlⓘ
y:	yː	syl	uttal: sy:lsyːlⓘ
ä:	ɛː	häl	uttal: hä:lhɛːlⓘ	sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: här
ö:	øː	nöt	uttal: nö:tnøːtⓘ	sänks till [œ̞ː] före /r/ i de flesta dialekter: nörd

Korta vokaler

Wiktionary (förenklat)	IPA	Exempelord	Uttalsfil och exempel	Kommentar
a	a	matt	uttal: mat:matːⓘ
o	ʊ	bott	uttal: bot:bʊtːⓘ	i fri variation med /ɔ/ i obetonad ställning
u	ɵ	full	uttal: ful:fɵlːⓘ
å	ɔ	moll	uttal: mål:mɔlːⓘ	i fri variation med /ʊ/ i obetonad ställning
e	e	hell	uttal: helːhelːⓘ	sammanfaller med kort /ɛ/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: herr
i	ɪ	sill	uttal: sil:sɪlːⓘ
y	ʏ	syll	uttal: syl:sʏlːⓘ
ä	ɛ	häll	uttal: häl:hɛlːⓘ	sammanfaller med kort /e/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: ärr
ö	œ	nött	uttal: nöt:nœt:ⓘ	sänks till [œ̞] före /r/ i de flesta dialekter: förr

Användningskommentarer

1. Många talare skiljer på uttalet av kort e och kort ä och i den mån detta kan urskiljas används e /e/ respektive ä /ɛ/ i uttalsanvisningen. För talare som inte skiljer på uttalen ska e eller ä inte tolkas som om de har någon uttalsskillnad. (Detta mål för uttalshänvisningarna speglar möjligtvis inte verkligheten i de befintliga uppslagen i Wiktionary, men får gärna ändras i denna riktning om "fel" upptäcks.)
2. Kort ä och långt ä: används även framför "r" i det förenklade systemet.

Övriga tecken

Symboler för längd och suprasegmentaler
Wiktionary	IPA	Markerar:
: (kolon)	ː	lång vokal
' (apostrof)	ˈ	huvudbetoning
, (komma)	ˌ	bibetoning
` (grav accent)	̀	grav accent (accent 2)

Tecknet för lång vokal sätts efter vokalen. Betoningstecknen sätts före den betonade stavelsen. IPA-tecknet för grav accent används diakritiskt över vokalen, medan det för det förenklade systemet står fristående i stället för betoningstecknet.

• accent 1 underförstås vid betoning utan ytterligare tecken

  'andenˈanden (bestämd form av and)

• accent 2 märks ut med grav accent-tecken (fristående i det förenklade systemet, diakrit i IPA)

  `andenˈànden (bestämd form av ande)

Jämförelse Wiktionary, IPA och SAOB

I Svenska Akademins Ordbok används en transkriptionsstandard som ej helt överensstämmer med den ovan beskrivna. Här ges en tabulär översikt över systemen.

I tabellen anges längdmarkör för långa vokaler i kolumnen för IPA, men ej för SAOB, då SAOB har ett något mer komplext system att beskriva längd och tryck, vilket beskrives efter tabellen.

Kvalitetskontroll – fakta →

Den här sidan innehåller ifrågasatta faktauppgifter som eventuellt diskuteras på diskussionssidan.
Motivering: Det om SAOB verkar inte stämma med hur SAOB (nätversionen) faktiskt ser ut. Där finns ingen skillnad på tecken för långa och korta vokaler (längd utmärks bara med siffrornas placering).

Konventionell benämning	Wiktionary	IPA	SAOB	Exempel
långt a	a:	ɑː	a¹, a², a³, a⁴	mat        ⓘ
kort a	a	a	ɑ	matt        ⓘ
b	b	b	b	bak        ⓘ
d	d	d	d	dag        ⓘ
långt e	e:	eː	e¹, e², e³, e⁴	fet        ⓘ
kort e	e	ɛ	e	fett        ⓘ
f	f	f	f	feg        ⓘ
hårt g	g	g	g	god        ⓘ
mjukt g (= j)	j	j	j	gärna        ⓘ
h	h	h	h	het        ⓘ
långt i	i:	iː	i¹, i², i³, i⁴	vis        ⓘ
kort i	i	ɪ	i	viss        ⓘ
j	j	j	j	ja        ⓘ
hårt k	k	k	k	kal        ⓘ
mjukt k (tje-ljud)	tj	ɕ	ɟ	kär        ⓘ
l	l	l	l	le        ⓘ
m	m	m	m	må        ⓘ
n	n	n	n	när        ⓘ
ng	ng	ŋ	ŋ	tung        ⓘ
långt o (1.)	o:	uː	ω¹, ω², ω³, ω⁴	sopa        ⓘ
långt o (2.)	å:	oː	å¹, å², å³, å⁴	sova        ⓘ
kort o (1.)	o	ʊ	ω	blomma        ⓘ
kort o (2.)	å	ɔ	o	komma        ⓘ
p	p	p	p	peta        ⓘ
r	r	r	r	rena        ⓘ
s	s	s	s	så        ⓘ
sje-ljud	sj	ɧ	ʃ	sju        ⓘ
t	t	t	t	tio        ⓘ
tje-ljud	tj	ɕ	ɟ	tjugo        ⓘ
långt u	u:	ʉː	ɯ¹, ɯ², ɯ³, ɯ⁴	ful        ⓘ
kort u	u	ɵ	u	full        ⓘ
v	v	v	v	vår        ⓘ
långt y	y:	yː	y¹, y², y³, y⁴	ny        ⓘ
kort y	y	ʏ	y	nyss        ⓘ
långt å	å:	oː	å¹, å², å³, å⁴	hål        ⓘ
kort å	å	ɔ	o	håll        ⓘ
långt ä	ä:	ɛː	ä¹, ä², ä³, ä⁴	häl        ⓘ
kort ä	ä	ɛ	ä	rätt        ⓘ
långt ä innan r	ä:	æː	æ¹, æ², æ³, æ⁴	när        ⓘ
kort ä innan r	ä	æ	æ	ärva        ⓘ
långt ö	ö:	øː	ø¹, ø², ø³, ø⁴	nöt        ⓘ
kort ö	ö	œ	ö	nött        ⓘ
långt ö innan r	ö:	ɶː	ö¹, ö², ö³, ö⁴, œ¹, œ², œ³, œ⁴	höra        ⓘ
kort ö innan r	ö	ɶ	œ	mörk        ⓘ

SAOB:s längd- och betoningsmarkeringar

SAOB använder sig av ett något komplicerat system med siffermarkeringar (1-4) för att visa på längd och betoningstryck på vokaler och konsonanter. 1 är kortast/mest obetonat, medan 4 är längst/mest betonat. Placeringen av siffran efter vokal eller konsonant spelar alltså stor roll, om siffran är placerad efter vokalen, så är det alltså den som har längd (är lång), medan om den är placerad efter konsonanten, så saknar vokalen längd (är kort).

SAOB markerar sammansättningsled, där alltså en kort paus kan inträda, med ~.

Exempel:

• mat - ma⁴t
• matt - mɑt⁴
• men (konj.)|män - män⁴
• men (=skada) me⁴n
• fet - fe⁴t
• fett - fet⁴

I flerstaviga uttryck har alltså mestadels den stavelse som har högst siffra huvudtrycket (ˈ), och den som har näst högst bitrycket (ˌ).

• stjäla - ʃä³l²ɑ
• skälla - ʃäl³ɑ²
• intendent - in¹tändän⁴t
• skådespelare - skå³de~spe²lare

Fonemtabell och dialektala skillnader

Svenska konsonanter

	bilabial		labiodental		dental			alveolar	palatal		velar		glottal
klusiler	p	b			t	d					k	g
approximanter				v			l	r		j			h
frikativor			f		s				ɕ		ɧ
tremulanter
nasaler	m				n						ŋ

I de flesta dialekter (utom bl.a. finlandssvenska, skånska och småländska) smälter /s, t, d, n, l/ ihop med /r/ till retroflexa assimilationer [ʂ, ɖ, ʈ, ɳ, ɭ]. Dessa skrivs fonematiskt som /rs, rd, rt, rn, rl/.

Uttalet av /r/ varierar kraftigt i olika svenska dialekter. Allt från södre, bakre skorrande frikativor och tremulanter till mer centrala och nordliga främre tappar, approximanter, frikativor och tremulanter. Notera att rullade främre /r/ idag är rätt ovanligt i vardagstal, särskilt i TV-standardsvenska. Det är mest reserverat för övertydligt eller mycket formellt tal.

Symbolen /ɧ/ används i tabellen för sj-ljudet (skjuta, diskussion, religiös). Det faktiska uttalet av detta fonem varierar stort, både beroende på dialekt (eller sociolekt) samt på fonemets position i ordet. Förutom det bakre eller velara uttalet som angivits i tabellen är både supradentalt [ʂ] och alveolart [ʃ] uttal mycket vanligt förekommande.

/ɕ/ står för "tj-ljudet" (tjata, kisa, chips) som är betydligt mindre varierat, men som i vissa dialekter eller idiolekter kan växla med /ɧ/ (charter, chans, match).