edikt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av edikt  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ edikt ediktet edikt edikten
Genitiv edikts ediktets edikts ediktens

edikt

  1. påbud, särskilt om påbud utfärdat av myndighet eller härskare
    Synonymer: bestämmelse, förordning, kungörelse, proklamation, proklamering, ukas
    Sammansättningar: ediktsamling, pretorsedikt, toleransedikt
    Etymologi: Perfekt particip av latinska edicere (”kungöra”), sammansatt av förledet latinska ex- (”ut-”) och latinska dicere (”säga”). Ursprungligen om kungörelse som en nytillsatt romersk pretor utfärdade vid tillträdet av sitt ämbete, med upplysningar om de grundsatser han hade för avsikt att tillämpa i sin verksamhet som domare.

Översättningar[redigera]