myndighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av myndighet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	myndighet	myndigheten	myndigheter	myndigheterna
Genitiv	myndighets	myndighetens	myndigheters	myndigheternas

myndighet

1. (politik, juridik) statlig eller kommunal organisation med bestämmanderätt; statligt ämbetsverk; offentligt organ som inte är en beslutande politisk församling

   Myndigheterna har beslutat att revidera förslaget.

   Sammansättningar: hamnmyndighet, myndighetsperson, polismyndighet, förvaltningsmyndighet, åklagarmyndighet

   Synonymer: styrelse, verk

2. det att ge intryck av att ha makt

   Presidenten framträdde med stor myndighet inför publiken.

3. egenskapen att vara myndig, ställning som juridiskt fullvärdig medborgare
4. befogenhet att utöva viss makt

Översättningar

organisation med bestämmanderätt

• bokmål: myndighet m
• danska: myndighed
• engelska: authority ^(en)
• finska: viranomainen ^(fi)
• franska: autorité ^(fr) f
• isländska: embætti ^(is) n
• japanska: 官庁, 機関 ^(ja)
• nederländska: autoriteit ^(nl)
• spanska: autoridad ^(es) f
• tyska: Behörde ^(de) f, Amt ^(de) n