enfald

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av enfald  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ enfald enfalden
Genitiv enfalds enfaldens

enfald

  1. brist på genomtänkthet eller eftertanke
    Vilken enfald att spotta i lovart!
  2. (litterärt, ålderdomligt) något enkelt och okomplicerat
    Fram genom sekler kom hans gudasång
    Med duvans enfald och med dundrets gång.
    (citat ur Till min hembygd Esaias Tegnér 1804)

Besläktade ord[redigera]

Synonymer[redigera]

Etymologi[redigera]

Ordet har sitt ursprung från bokbinderiterminologin i betydelsen enkelvikt.

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]