föhn

Se även fön och Föhn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av föhn	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	föhn	föhnen
Genitiv	föhns	föhnens

föhn

1. varm, torr vind som förekommer i anslutning till bergryggar, främst i Alperna

   Vädret hade blivit mycket varmare på grund av föhnvindarna.

   Etymologi: Av tyska Föhn, ytterst av latinska favonius (”ljum”)

   Varianter: fön

   Homofoner: fön

   Jämför: samum, scirocco

Översättningar

vind

• engelska: foehn wind
• tyska: Föhn ^(de)

Nederländska

Substantiv

föhn

1. hårtork