fön

Se även fön., fon, -fon och föhn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fön 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fön	fönen	fönar	fönarna
Genitiv	föns	fönens	fönars	fönarnas

fön

1. stark, ofta torr och varm vind i bergstrakter, med åtföljande hetta

   Varianter: föhn

   Etymologi: Av tyska Föhn, ytterst av latinska favonius (”ljum”)

2. (vardagligt) kortform av hårfön
3. (finlandssvenska) fläkt

Besläktade ord: föna

Homofoner: föhn

Översättningar

1. stark vind

• tyska: Föhn ^(de) m

se hårtork